Obekväm, jag?

Efter att försökt nå chefen fleeera gånger både via mail & tele har jag nu gett upp & kallat in det tunga artilleriet, facket! Fick liksom nog då hon i två mail skrev att hon skulle höra av sig i måndags "jag glömmer det inte..." Svarar nu inte ens på mail. Vi blev lovade av vårt jobb att gå utbildningen - Utan ekonomisk förlust. Inget sagt om vad som skulle ske vid en ev uppsägning. Fick aldrig ner detta på papper då chefen aldrig fick tummen ur och skrev på, kanske anade hon detta? Hursomhaver så finns det vittnen till detta muntliga avtal & mitt fack såg positivt på saken och skulle göra allt för att driva detta. Hon tyckte att vi ska få gå, precis som det är sagt- utan förlust. Nu återstår bara att vänta, jag har gjort mitt bästa, jag har gett chefen chans på chans att förklara/reda ut detta men nu fick jag nog. Man uppmanar inte mig till att åka på skolan på Måndag för att sedan ignorera mina funderingar, hur har hon tänkt/HAR hon tänkt nått? På Fredag står jag arbetslös & plugget är fortfarande osäkert, men jag har gjort vad jag kunnat & förlitar mig nu på facket.

Nu ska jag göra kväll, mysa ner mig i soffan & bara va...orkar inte ta tag i plugget idag. Standardvårdplaner, individuella vårdplaner & epikriser får vänta till morgondagen! ;)