Att drygt en månad efter maken blivit varslad har han fått ett nytt jobb! En 6 mån provanställning på ett företag i Ö-vik! Kunde inte bli bättre! En stor tyngd har fallit från våra axlar och vi kan andas ut, iaf ett tag! Det känns väääldigt väldigt bra just nu!
Men en annan sak som oroar mig är lillan, i förrgår och igår tror jag att hon fick affektkramper. Liam hade det som liten vid några tillfällen, iaf så sa dom på sjukhuset att det var det. När Alicia blir så ledsen så hon kippar efter luft så "försvinner" hon, vid ett tillfälle rullade ögonen bakåt och hon blir helt slapp i kroppen, välsigt läskigt och jag hoppas att det är just det och inget annat. Pratat med BVC och hon menade att det med största sannolikhet är det men vi ska ta upp det på 1 års läkarkollen i morrn.
Nä, nu ska jag göra mig klar inför kvälls/natt jobbet!
Vi blir kvar i södern nåra dar till, på söndag vänder vi hemöver & det känns rätt skönt att få komma hem! Igår hände massa roligt så nu vill vi bara hem och se till att det blir av, håller på det till Måndag då vi vet mer haha! ^^, Men det verkar som saker och ting kommer lösa sig, väldigt roligt!
Idag ska vi göra stan osäker, först ska vi nusa med Liam´s kussar en stund och efter det ska shoppas! Jag behöver verkligen kläder! Så det ska handlas en del till mig och till barnen, fast dom har rätt ok. Jimmy sparar sig till tors, då blir det Örebro för vår del, shopping på stan och en tur till lek & nus landet med lilleman, roligt!!!
Fredag blir det utgång, om nån vill hänka på såklart...annars går jag & maken ut själva det blir nog trevligt det med!
Och på Måndag börjar vardagen igen, Alicia ska skolas in på dagis på tis, jag jobbar mån/tis(?) Ja , jag tror det är nått sånt får kika när jag kommer hem. Kommer föresten få sommarjobb på Måviken! Jippiieeee!!!
Har nu varit i Köping i några dagar och det är verkligen skillnad på vädret! Här har vi haft några soliga fina dagar med pluss grader, knappt nån snö & vårblommor i rabatten, härligt!
Kändes dock redan första dagen vi gick ut på en prommis att luften är inte smarrig, hundbajs, avgaser u name it! ^^, Så lite skadad har man blivit av att bo i skogen! ^^,
Igår kväll var vi hos en kompis till maken, +några kusiner och hade trevligt, en krogrunda blev det med, kom väl hem vid 3:30 tiden så idag har man varit rätt mör! Men vi har haft jättetrevligt här och har ingen brådska att åka hem haha!
En bild bjuder jag på idag med, maken tog med lilleman till McD för ansiktsmålning igår, han blev såå SÖT!
Lillan hon kan hon... Var på kalas hos syster & grattade hennes kille som fyllde år. Alicia kutar runt som vanligt & lyckas halka på deras vardagsrumsmatta, slår naturligtvis i ansiktet i bordet. Blodet sprutar och hon är sååå ledsen! Ett jack på 0,5 cm, ganska djupt på nederläppen. Maken åker till vc som ligger bara en bit från dom, kommer i rättan tid då distriktssköterskan precis är på väg till sin bil, hon följer med och kollar, tycker vi ska åka in då tejpa inte vore en sån bra idé. Säger att det är mer en skönhetsfråga och att ett stygn kanske vore på sin plats. Vi åker då till akuten 45 min bort, väntar i 40 min, det tar då läkaren 10 sek att säga; Det ser fint ut och kommer läka av sig själv. Jaha...det var det, bara att åka hem!
Såhär ett tag efteråt ser det bättre ut, klart...det har dragit ihop sig lite och så. Men jacket går ner över kanten på läppen så jag hoppas hoppas att det kommer läka fint och INTE ge ett bestående ärr...lite orolig är man men men...tycker dom att det var fint så är det väl så. Nu sover hon sött och så länge nappen sitter i så blöder det inte men när hon busar och skrattar så spricker det såklart upp, stackars lillan! Man blir ju såå rädd!
Snart blir det sängen för vår del med, tidig morgon om vi ska hinna packa osv innan vi åker 50 mil söderut till Köping! blir nog borta en vecka eller så...
I sedvanlig ordning glömmer jag att börja lägga in korten baklänges för att få som i rätt ordning, men men...det går väl såhär med! ^^, Liam´s & Alicia´s 1&3 års kalas i bilder, enjoy!!
*Gästerna har åkt & lilleman ska kolla på bamse & åsnan, myys! <3*
*Meer gotta!*
*Paketöppning!*
*Alicia fattade tycke för Hugo som kom på kalas!*
*Syster yster på strålande humör!*
*Liam´s måstebarahapåfödelsedagen! Godis!*
*Tuffing med stylat hår & spidermanskjorta han fick av kusinerna!*
*Öppnar paket med morbror Johan!*
*Lilleman har beställt födelsedagsfrukost, plättar med sylt & glass!*
Vilken dag! Liam har strålat som en sol från morgon till kväll! Morgonen startade med paket på säng, tågbana, pusselbok & traktor bestick, supernöjd kille! ^^, Sen blev det besök från tjocka släkten, firade både Liam & Alicia, jättefina presenter har dom fått båda två, TACK!
Massa slisk har det blivit med, glass, grädde, maränger, bananer, chockladsås, smarties, mini marschmallows, kakor, kladdkaka...u name it! ^^, Gott gott var det! Liam mumsade glatt men är rätt bra på att begränsa sig ändå, igår ex fick han lite lördagsgodis, efter knappt halva skålen (liiiten då) så säger han att han vill inte ha mer, han ska spara! Sötnöt! Alicia har mumsat majskrokar & bananer, mumma det!
För samvetets skull har jag, syster & pappa gått en hyfsat rask prommis med vilddjuren, nu sover båda födelsedagbarnen och soffan hägrar! ^^,
Vällingmyset ikväll blev extra gosigt då Liam var såå trött, han låg i min famn som han gjorde som bebbe, somnade till med flaskan i mun, svårt att fatta att det var 3 år sedan han föddes, världens bästa lilla kille, ingen går oberörd i hans närvaro, han charmar som tusan! Äskar dig lilleman!
Förlossningsberättelsen ska jag saxa in med...
När Liam kom till världen:
Måndagen den 13:e Mars började med att slemproppen gick på morgonen runt 08 tiden, hela dagen kom det mer slem, trodde först att vattnet hade gått men efter samtal med förlossningen så var det nog ”bara” slemmisen trodde dom. Hade tid inbokad hos min barnmorska kl 10:00 så dit gick vi och lyssnade på bebisen och så, allt var bra, vid 12 tiden började det molvärka lite i magen och ryggen, som sedan tilltog under dagen, från eftermiddagen så började vi klocka värkarna som då var runt 10-15 min mellan.
Dagen gick och jag mådde helt ok, framåt 23 tiden slutade vi klocka värkarna och beslöt oss för att gå och lägga oss så vi skulle få lite krafter inför kommande förlossning, då började värkarna komma tätare, först 10 min mellan sen 7-8 sen 5-6 min mellan, klockan var väl runt 03 på natten när vi ringde förlossningen, vi var välkomna in på en koll så Jimmy ringde efter taxi.
Runt 03:20 var vi inne på förlossningen då var jag öppen ca 1,5- 2 cm, men vi blev kvar i alla fall, ctg togs och värkar var regelbundna. Vid 06:30 tiden så beslöt jag mig för att ta ett varmt bad, det var såå sköönt och väldans varmt! Tiden gick och ont det gjorde det såklart men fortfarande uthärdligt. Akupunktur testade jag också, vet inte om det hjälpte direkt, men värre blev det juh inte! Efter som att jag redan då var så trött så fick jag en petidin spruta runt 12 tidenså att vi kunde vila lite, var rätt ok och slumrade till mellan värkarna. Sedan föreslogs det att jag skulle testa eda och sagt och gjort så gjorde vi det, var väldigt jobbigt läkaren stack tre gånger tror jag innan det lyckades, och jag satt på sängkanten och skakade av smärta, usch det var inte nådigt alltså! Iallafall så lyckades det tillslut och jag kunde vila. Värkarna avtog lite så jag fick värkstimulerande och det togs hål på hinnornaoch en skalpelektrod sattesmen nått vatten såg jag aldrig till.
Värkstimulerande funkade bra till en början men sen började bebisens hjärtljud att sjunka, var nere på 50-60 vid nått tillfälle tror jag och uppe på 170-180 så det var väldigt läskigt och man visste knappt ut eller in, då tog dom bort värkstimulerande och hjärtljuden blev normala igen, efter ett tag gjordes det ett nytt försök med värkstimulerande men samma sak hände då, hjärtljuden sjönk för en sekund till 49 slag/minochbebisen blev stressad, då var det bara att börja fasta, 4 olika barnmorskor och en läkare rusade in jag blev helt chockad/rädd och grät. Då började dom förbereda med olika utrustningar till snittet, kateter m.m klockan var då runt 21 tror jag. Men då steg hjärtljudenoch dom bestämde sig för att kolla ph på bebisen och skrapade på hans huvud för att komma åt lite blod, och det visade normalt, vilket var otroligt skönt! Ph prov togs två gånger. Vet inte hur många gånger dom försökte med stimulerande tror det var 3 ggr, jag var rätt borta tack vare lustgasen som blev min bästa vän, eda:n tyckte jag inte hjälpte mycket då även fast jag fått ”bonusdoser” eller vad dom kallade det för.
Det blev långdraget och jag var totalt utmattad efter att inte sovit nått på nästa två dygn. Klockan 00:00, kom den nya sköterskan som påbörjade sitt skift och hon hade talat med doktorn och beslutet togs att vi skulle försöka en gång till men det krävdes övertalning från min sida eftersom att jag då var så fruktansvärt trött, vi skulle då ge det en timme till annars skulle det snittas. Barnmorskan testade den här gången med att skicka in verkstimulerande i mindre dos och öka successivt, så vi testade det till 01:00 och då hade jag gått ifrån 5 cm öppen till 7 på en tim, så höll det på till ca 05:00 då det beslutades att ta hjälp av sugklockan för då var jag nästan helt öppen, mycket gap och skrik och gråt från mig blev det, Jimmy tittade bort flera gånger under tiden dom använde sugklockan hantycket det såg ut som om doktorn skulle slita av huvudet.
Det var det värsta jag vart med om, när jag fick en värk skulle jag krysta samtidigt som dom slet med sugklockan och så höll det på ett tag, förstår fortfarande inte var jag fick krafter ifrån men men…
Det gjorde fruktansvärt ont och han ville inte komma ut trots krystande och barnmorskor som hängde över magen på mig, sen en läkare som slet med sugklockan, efter ett bra tag trodde jag att jag skulle dö, det gjorde nå så fruktansvärt ont och jag orkade bara inte mer, det gick inte, han kom inte ut. Då beslöt dom sig för att det skulle bli akutsnitt som var på tapeten redan vid midnatt men jag kämpade på i ungefär 6 timmar till innan det blev avgjort, gavs bricanyl för att värkarna skulle avta, vilket dom inte gjorde utan där låg jag och skrev av smärta medans vi väntade på att komma till operation, blev iväg rullad till operation, fick smärtlindring genom eda:n så jag kunde vara vaken under snittet men det gjorde i alla fall ont när dom började slita och rycka för att få ut bebisen, det högg till i magen och jag tror att eda:n inte var helt hundra lagd, kändes som det i alla fall! Så jag fick extra smärtlindring och ett tag var dom inne på att söva mig för att det gjorde så ont.
Hursomhelst så den 15:e Mars kl 06:44 var han ute, och jag fattade knappt vad som hänt, nu är bebisen ute var det nån som sa, ja men varför gråter den inte sa jag??? Därför att bebisen var redan i ett annat rum där som sög bort slem och klippte navelsträngen, dom öppnade dörren och jag hörde bebis skrik! Vad blev det då?! frågade jag, Jo en kille! 4105 g och 51 lång, först sa dom att han var 53 lång med jag antog att dom drog av lite för att hans huvud var så utdraget av sugklockan. Jimmy och Liam rullade iväg till förlossningen och jag till uppvaket där jag slumrade lite, sen kom dom ÄNTLIGEN! Jag fick träffa min son, Liam!
Han är den finaste jag någonsin sett såklart och jag är glad att han mår bra trots den traumatiska förlossningen! Han är värd all smärta i världen och lite till!
Men som sagt var det väldigt omtumlande för mig och traumatiskt så jag har en hel del att bearbeta innan jag kan gå vidare, blir tårögd bara jag tänker på förlossningen nu, men det går väl över för syskon ska han naturligtvis få i framtiden! Vet inte om jag fått med allt, var väldigt borta stundtals och kommer inte riktigt ihåg klockslag och sånt helt men jag får läsa lite i journalerna sen när jag fått hem dom.
Vad det berodde på att han inte kunde komma ut den ”rätta” vägen är oklart, jag gjorde en bäckenmätning på sjukhuset som inte visade nått onormalt och läkaren sa att eftersom att jag höll på så länge så orkade kroppen kanske inte med eller att värkarna var för svaga (vilket jag inte tror, trodde juh att jag skulle dö!) Men att jag till nästa gång gjort förarbetet redan och att det förmodligen kommer gå mycket lättare. Jag gick juh igenom två förlossningar sa hon. Som sagt har jag säkert glömt och missat en del med tider m.m jag var rätt borta där ett tag men på ett ungefär så var det såhär det gick till när Lars Liam Jimmy Gerdin kom till världen!
*Matas med bröstmjölk, 4 dagar gammal, mammas boobs var stora hårda meloner & att få grepp var inte det lättaste ^^,*
*3 dagar gammal, liten nedgång i vikten men det var en STOR kille ju!*
*Nyföding*
För tre år sedan var värkarna ett faktum! Vi hade varit på förlossningen i Örebro i ca 17 timmar och kämpat, att det skulle dröja ytterliggare 9 timmar innan Liam kom till världen hade vi aldrig trott! Men ut kom han, vår förstfödde, sötaste bebisen i heeela världen! I morgon bitti kl 06:44 är det exakt 3 år sedan. I 3 år har vi haft dig Liam, det känns som en evighet, som du alltid funnits hos oss, du är och kommer alltid vara älskad Liam!
Förlosssnings berättelsen kommer under morgondagen! Då har vi kalas, tjocka släkten kommer, Liam är så ivrig! Han vill ha PAKET! Och glasstårta med godis på, det har han tjatat om i ett år nu, när han fyllde 2 år blev det två vienetta med sega råttor på toppen, orken att fixa nått till kalaset fanns inte, lillasyster var då 8 dagar gammal och vi hade varit hemma i 2-3 dagar, men glasstårta med godis blev helt klart en favorit så det ska det bli!
Sen bär det av mot jobb! Är liite piggare nu då jag lyckades sova 2 timmar, hoppas jag får sova i natt! ^^,
Fick ett samtal från kommun idag ang sommarjobb, roligt! Får dock se hur det blir med det då jag helst vill vara här på Måviken! Att man dessutom inte har skaffat sig körkort, än...gör att det blir svårt att ta sig till/från jobb, finns ingen kollektivtrafik att räkna med här ute ^^, Vi får väl se!
Sen har vi planerat in en resa söderut, bara sådär hux flux ^^, Åker förmodligen ner till Köping på tors/fre nästa vecka och stannar en vecka, Liam vill så gärna hälsa på farmor & farfar!
Nä, 30 minuter kvar kanske man ska mysa en stund i soffan!
Slutade 7:30 i morse, lyckades sova ca 3 timmar på jouren, trött är bara förnamnet men inte går man och lägger sig...började morgonen med att lämna lilleman på dagis (vanligtvis gör maken det nu när han är hemma men jag kan faktiskt vara snäll jag me ^^,) Sen har morgonen gått åt till mys med lillan och maken, frulle i godan ro, lite snack på msn & en tvätt är avklarad.
Nu ska jag faktiskt lägga mig i soffan och slö glo på tv en stund, passa på då lillan sover. Tillbaka till jobbet 21:15 så att sova känns uteslutet, då kommer jag väl inte kunna sova nått inatt ist...
I morrn funderar vi på att åka in till K-fors, lilleman fyller ju 3 på Söndag, då blir det släktkalas, gemensamt med lillayster då, lite fika ska handlas, glasstårta med godis på är beställd av Liam så det blir nog det, barnsligt gott!
Ja jag kan då inte påstå att jag _inte_ är riktigt förbannad fortfarande, riktigt uselt att lova sådär och sen bara skita i att meddela...men men.
Nya tag som rubriken säger, vi har båda kastat iväg en drös jobb-ansökningar och hoppas på det bästa, oavsett kommer vi klara oss, vi har föresten haft det bra mkt värre än så här, men nu har vi två barn och det känns mindre bra att vara i denna sits då, men det kommer gå runt, det gör det alltid, och jobb kommer det väl komma framöver, får iaf hoppas det! Trots att detta företag inte vågade anställa nu, idag, så kanske dom gör det om nån månad eller två? Vi får helt enkelt leva i nuet, ta dagen som den kommer ^^,
45 min, sen hoppar jag på sparken och sticker till jobbet, hoppas att den stora älgen har vett att inte stå och lura på mig i skogen denna gång! ^^, Hoppas jag kan få nån sömn inatt, inte lätt att varva ner sådär efter man jobbat, dessutom när man ligger kvar på jobbet...jaja vi får väl se!
Här har man gått i veckor nu och hoppats, maken har i princip blivit lovad ett jobb i Ö-vik på ett företag, det sista han hörde var att det var inte tal om vem som skulle ha jobbet, det var HAN, nu skulle vi bara vänta och se när han skulle börja...
Idag efter 3 dagars sökande efter personen han talat med får han tag på henne...då vågar inte företaget anställa längre.....Jo tack för den, kan man inte hålla käft ist för att lova jobb då?
Så hopp blev förtvivlan ist, visst det kommer säkert ordna sig men när???? SNYFT!
Nu har vi nyss avslutat ett 45 min pass med tae bo! Testade Zumban först men det kändes lite för mesigt, var mer dans än träning, roligt var det iaf så kanske nått att göra vid sidan av ^^,
Tae bo´n var iaf riktigt rolig, och svettig men det är ju så det ska vara! Nu hämtar maken lilleman från dagmamman och snart kommer lillan vakna och vara hungrig, bäst jag skyndar mig duscha!
Jag som trott att lillebror var min trogna promenadkamrat kvällstid nu då syster yster är hemma i Nyland? Nä, då drar han iväg och åker skoter med sina kompisar, vad är det för stil? ^^, Inte roligt att promenixa själv i mörkret så denna kväll blev det till att stanna inne. Gör iofs inte så mkt då huvudvärken hållit i sig hela dagen lång, får ta nya tag i morrn!
Liam slänger ur sig så roligare saker numer, idag vid middagen försöker maken få honom att smaka lite tortellini, han tjatar och tjatar, du kan väl smaka, det är gott! jag lovar osv..Det går en stund så säger Liam; Ge dig pappa, jag gillar inte det! ^^, Rätt roligt när det kommer från en blivande 3 åring, tycker han är så duktig på att prata, har iofs ingen att jämföra med men jag tycker han är kanonduktig!
I morrn är det dagis för lilleman, vi hade tänkt ta en promenad med lillan om det slutat snöa tills dess vill säga. Ska också testa på Zumban som inte blev av idag, och sen jobbar jag jour-natt, både i morrn och tors. Blir bara mer och mer snurrig av regelverket men hoppas att det löser sig fram över, har försökt få ihop passen lite så jag får fler per vecka. Men men.....ruttet att det ska vara såhär.
Nä, nu ska jag hänga en tvätt som legat i maskin sen i morse, är det inte typiskt att man kommer ihåg det till kvälls, haft hela dagen på mig men inte då....Bäst jag gör´t innan jag förträngt det, igen!
Gårdagens inlägg tycks försvunnit, kan det bero på att sonen suttit här och fingrat? ^^,
Jaja så är det! Som sagt är det jätteroligt att så många läser så jag kanske får tänka till en gång till ang skydda bloggen för jag vill ju trots allt inte göra det jobbigt att läsa min blogg :)
Dagen har gått trötthetens tecken, och huvudvärkens, haft huvudvärk i flera dagar nu och det släpper inte. Så idag har det bara handlats, myst och spelat spel. Snart drar maken på träning och jag ska se till att få fram middagen kanske. Har laddat hem ett nytt fitness program med, Zumba heter det, verkar jätteroligt men svårt! Ikväll ska det testas, roligt att ha nått att variera sig med ^^,
Låg jag på bb, överfull av känslor, och hormoner förstås. Kunde inte slita blicken från våra lilla lilla bebis. Hon hade inte fått ett namn ännu, hon var bebisen. Söt som socker och en riktig snuttis! Har svårt att förstå att ett år har gått sedan den dagen, men när jag kollar på bilder från förlossningen känns det samtidigt som det var evigheter sedan. Blir lite känslosam när jag kikar på bilder och minns, både det underbara- Att hon kom till oss, frisk och underbar! Men också de svåra med även denna förlossning, som efter Liam´s förlossning så har jag helt enkelt inte tänkt på det, lika bra eller hur, men nu ska jag läsa min egen berättelse och minnas, och det är båda på gott & ont. Nä, lillan fyller 1 år idag, inte tusan kan man vara ledsen då, trots att det var ett helvete fram tills hon kom ut så är hon värd allt, jag skulle inte tveka att göra det igen! Och dum som är så skulle jag ändå vilja prova på´t en gång till, alltså det "rätta" sättet, hur är man funtad va!?
Alicia, min underbara skatt, du förgyller vårt liv, Vi Älskar Dig! Till Stjärnorna Och Tillbaka! <3
Tisdagen den 4 Mars, på BF dagen satte vi oss i bilen och for till Spec MVc i Ö-vik för bedömningen, skulle det visa sig att jag var redo att sättas igång??? Vi hann bara dit så var det vår tur, kissprov och blodtryck togs, aning förhöjt men helt ok. Sen var det dags för CTG kurva, den såg bra ut lite sammandragningar, vissa kändes andra inte. Fick sedan träffa en toppen läkare, Karin som gjorde en inre undersökning som visade att jag minsann inte var öppen alls, total besvikelse. Tappen satt så långt upp och bakåtriktad så hon kunde inte ens göra en ordentlig hinnsvepning. Sen var det dags för ett till tillväxt UL, som visa samma sak som förra gången, en bebis som skulle komma väga kring 4-4,5 kg. Men eftersom jag var lite skraj för att bli igångsatt så tog vi det hela med ro och tänkte att det blir när det blir, fick en ny tid den 10/3, visste då inte att jag skulle ligga på bb med liten nyföding på magen.
På Onsdagen den 5 Mars började det hända grejer, slemmisen började ge med sig, till en början bara lite ökade flytningar men under dagen mer och mer slemmigt, nu fattade då jag iaf att det var på G, så startade det juh med Liam med J Hade dagen innan då vi var i Ö-vik köpt med mig en stor färs ananas eftersom jag hört att det skulle kunna påskynda det hela lite så jag mumsa glatt i mig en halv ananas med hjälp av Jimmy, fy vad ont i magen jag fick…bara att hoppa i säng.
Natten mellan Onsdag och Torsdag den 6:e började värkarna, sov mig nog igenom en del men vaknade ibland av att det gjorde lite ont, på morgonen hade jag inte ro att sova utan gick upp rätt tidigt och då började värkarna komma mer och mer, nästan inte kännbara alls men dom fanns där. Runt 14 tiden hoppade jag in i duschen och stod kvar lääänge. Om det inte hade varit på G så skulle juh en varm dusch hjälpa men det gjorde det inte, kom ut vid 15 tiden och värkarna kom oregelbundet men värkte/molade bak mot ryggen. Passade på att lägga mig i soffan och vila lite innan Jimmy och Liam skulle komma hem. Vid 18 tiden började dom kännas mer och komma mer regelbundet och vi hade ringt efter Anna och mamma som skulle vara barnvakt till lilleman. Började packa ihop hans saker och la ner det sista i bb väskan.
Kl 20 ringde jag förlossningen eftersom vi har en timmes resa in så ville jag höra vad dom sa, vi var välkomna in på en koll, men jag tänkte att jag avvaktar en timme till så får vi se. Värkarna började ta i och kom rätt tätt med ganska korta så vi packade in i bilen och for strax efter 21. Resan dit kändes som en evighet, minsta lilla gupp i vägen gjorde så förbannat ont och värkarna tycktes ta i mer och mer och kom ungefär var 4-5 minut under hela tiden i bilen. Kan tillägga att E.4an mellan Ullånger och Ö-vik är bland den sämsta väg jag vet, hemskt att åka med värkar. Vi stannade till i Docksta och Jimmt gick in på en mack för att köpa lite att dricka jag var så törstig.
När vi väl kom fram så kom en sköterska, Eva-Lotta ner och tog emot oss, inskriven blev jag vid 22:45 den 6:e Mars. Eva-Lotta kopplade på mig CTG och det visade på korta sammandragningar med 3 min intervall, inre undersökning visade att jag var öppen 1 ½ cm.
Eftersom det inte riktigt var på G så fick jag en sov dos och bricanyl och lyckade slumra till ett par timmar men värkarna kändes än. Till slut var det ohållbart jag väckte Jimmy som fått in en säng brevid min och vi kallade på sköterskan, klockan var då kring 04:45, inre undersökning visade att cervix var helt utplånad och jag var nu öppen 4 cm med buktande hinnblåsa. Nu får jag akupunkturnålar satta på fötter, mage, ryggslut och en i huvudet, sen undrar Eva Lotta om jag inte vill ta ett varmt bad och det vill jag såklart så vi går till en annan sal med badkar, det varma vattnet känns skönt mot magen och jag ligger kvar nån timme och spolar varmt vatten när värkarna tar i. Nu får jag ett sladdlöst CTG kopplat så jag kan vara upp och hänga på gåstolen när värkarna kommer, dom tar i ordentligt med 2-3 min intervall vid 06:40 tiden och jag ber om EDA.
Klockan 07:00 så görs en inre undersökning igen och jag är då öppen 6 cm. jour läkare informeras om EDA och narkosläkare tillkallas. Nu får jag en infart på vänster hand och ett dropp kopplas. Vid 07:30 tiden kommer läkaren och lägger Epiduralen. Den ger bra smärtlindring efter ett tag och jag kan komma upp och gå lite. Klockan 08:45 får jag syrgas 50/50 och det pressar på neråt, värkar var 4:e min så jag får ett syntocinon.dropp 15ml/h. CTG ser bra ut. Värkarna tar i mer med hjälp av droppet och jag får en Bolus-dos i Eda:n. Kl 10:50 beslutas om amniotomi, klart fostervatten kommer i mängder och det känns såå skönt att det har gått. Nu är jag öppen 9 cm men huvudet ligger fortfarande högt. Vid 12 tiden ökas EDA pumpen till 7 ml/h då gör det ont!
Jag får så täta värkar vid 13:30 tiden så dom avslutar droppet med värkstimulerande, EDA:n ökas nu till 8ml/h. Barnmorskan Christel säger att hon tror bebis kommit innan hennes pass slutar kl 16. Jippiieee tänker jag! Värkarna gör så förbannat ont och jag ska nu försöka kissa, det går inte och jag blir tappad. 15:30 är jag så utmattad, sitter på en stol lutad mot sängen och andas nu lustgas 70/30 %. Så fort en värk kommer så forsar det vatten, fattar inte hur mkt det kan finnas, det känns som en flod varje gång. Lägger mig på sidan i sängen vid 16 tiden, kollar på klockan och tänker att Christel hade fel, såklart.
16:30 är jag trött, slut och uppgiven, tankarna om Liam´s förlossning börjar snurra och det börjar kännas mer och mer likt det förloppet jag hade då, blir rädd. Sluter mig helt, hör vad dom säger omkring mig men orkar inte. Håller hårt i lustgasen och släpper den inte mellan värkarna, dom kommer så tätt nu, när en värk avtar kommer en ny och jag har så ont och är så rädd. Vid 17 tiden ber jag dom att snitta mig, det går inte tänker jag, det går inte. Kroppen strejkar och vill inte samarbeta. Jag både vill och inte. Barnmorskan Ann-Christin vill att jag krystar, och det gör jag men det gör så ont och det händer inget trots att jag krystar, jag gråter, skakar och blir bara mer och mer sluten i mig själv, hon är Aurora sköterska så hon försöker lugna mig och säger att det kommer gå bra, lite på din kropp. Men det går inte, jag kan bara inte. Kroppen vill inte, jag är helt låst.
Dom ringer efter doktor Fredrik och han kommer och undersöker mig, tycker även han att jag ska försöka en gång till, och vill att jag krystar. När värken kommer och dom säger krysta så gör jag det, men inte alls helhjärtat, då jag känner att det inte kommer gå. Jimmy vill för min skull att jag ska försöka och blir ledsen då han ser hur ont och hur rädd jag är, jag blir ledsen när han är det ledsen och känner som att jag sviker honom. Nu är det jobbigt, det känns som ingen lyssnar på mig utan det blir som i Örebro att dom bara puschar mer och mer, nu svarar jag inte på vad dom säger utan upprepar mig bara att det går inte, jag är rädd, det kommer inte att fungera.
Vid 18:15 tiden har både läkare och barnmorskor insett det jag sagt i flera timmar att det inte går. Dom ger mig bricanyl som ska lätta på värkarna med det gör som inte. Och Doktor Fredrik beslutar att jag ska bli akutsnittad, ingen progress i fosterhuvudets nedträngande och pat. trött och uppgiven står det i journalen. Försök har gjorts till att krysta men pat har inte den kraft eller styrka som hon önskar för att krysta.
Dom sätter kateter och ger mig en Alvedon forte, som om det skulle hjälpa? Jag vägrar släppa lustgasen men blir tvungen då vi rullar ner till operation, jag vrider mig av smärtor i sängen och fattar inte hur det kan göra så ont, jag fick juh bricanyl, ska inte den göra nån nytta alls?
Väl nere på Op så tas EDA:n bort och dom förbereder för en spinal bedövning, ligger på sidan och försöker ligga stilla men det är inte lätt när värkarna kommer tätt och gör ont, sen är jag såklart livrädd. Får sitta upp och kröker ryggen, nu äntligen är det klart. Ligger med massa skynken omkring mig, dom tvättar magen jag känner att det är lite kallt, sakta men säkert domnar jag bort, nu kan jag inte röra mig från midjan och ner. All smärta är borta och jag kan slappna av för första gången på läänge. Känner hur dom bökar och drar, mår illa och vill kräkas men det går inte, hör ett skrik innan hon ens hunnit helt ur magen. En sköterska tar med barnet i ett annat rum, Jimmy följer efter. Minns att jag sa till Jimmy att det är nog en till liten rackarunge (pojke alltså).
Det visar sig att bebisen låg i vidöppen huvudbjudning med föregående fosterdel nedom spinae, med andra ord hade det inte gått att få ut henne rätta vägen. Hon hade kommit in snett i bäckenet och låg med näsan upp, det förklarade också varför det gjorde så förbannat ont. Jimmy kommer tillbaka efter vad som känns som en evighet och sa : Zandra det blev en TJEJ!!! Glädjetårar rullar från min kind och jag kan knappt fatta att jag fått en tjej, trots att jag hela tiden trott att det var en tjej där inne så hade jag börjat tvivla då alla sa att det är en pojke, typisk pojkmage, HA så fel dom hade ;)
Nu kommer frossan jag skakar som ett asplöv, förlorade en hel del blod, 1200ml. Flyttas över till en säng och får lilltösen hud mot hud, underbart!
Hon kom till världen 18:55, vägde 4290gr och var 52 cm lång, huvudmått 36,5. Efter ett par dagar på bb beslutades att hon ska heta Karin Alicia Linnéa. Hon fick apgar 9, 10, 10. Världens vackraste unge, känner mig så välsignad med en prins och prinsessa!
En sak som är lite lustigt är att Liam (lillebror 2 år) har hela tiden kallat bebisen i magen för Ebba, det är hans ord för bebis. Och sen startade förlossningen på Ebba´s namnsdag J Ett tecken på att hon ska heta Ebba istället? ;) Funderar på att klämma in det som andra namn till henne. Och just det i samband med att hon föddes var maken´s bror och fru på en Alicia Keys konsert, lite lustigt sammanträffande det med :D
...ur ett barns perspektiv, ja då räcker det att slå på filmen Emil i Lönneberga- Nya hyss.
Läskiga scen nummer 1: Emil hjälper sin far måla uthuset, Emil rör i hinken med färg...ställer den på backen vid bänken som Emil´s pappa står på för att nå det han målar....OJOJ nu blir det läskigt, Emil´s pappa KLIVER rakt ner i hinken. (Vid det laget hade Liam dragit täcket för huvudet) Hahaha...lilla sötnos vad du är go!
Läskiga scen nummer 2: Emil & Alfred fiskar kräftor i sjön, bär hem hela baljan med kräftor & under morgontimmarna? så tar Emil och ställer baljan på golvet utan lock. (Nu vill Liam inte se men jag övertalar att det inte är farligt...) På morgonen har alla (eller många..) kräftor kravlat ner på golvet och är på upptäcksfärd (Nu kikar han fram mellan fingrarna haha) Emil´s pappa vaknar, sträcker på sig och sätter ner fötterna i golvet, varpå en kräfta biter tag tå´n! (Nu kollar Liam inte alls, utan säger att han inte vill se mer!)
Så här har vi en liten skrajsig kille minsann, stor ibland, men väldigt lite och mysig i mamma´s famn ibland!
Och så en rolig fråga från herren idag. Jag berättar att jag jobbat (maken har berättat att jag hjälper gamla tanter & farbröder..osv) Liam frågar då om tantorna (inte tantErna haha...) har fått välling? Ja svarar jag dom gillar det. Får dom hålla i ditt öra då, undrar Liam? Liam ska ALLTID mysa med mig vid vällingen och då måste han ligga tätt tätt intill och hålla mig i ena örat, det är som hans snutte! Så han trodde visst att "tantorna" ligger brevid mamma & håller i örat & myser hahaha ^^, Förklarade dock att så gick det inte till hehehe....
Jobbade till 15 idag, vill jobba jobba jobba nu så jag tackar jag till allt & inget, fått två nätter-jour nästa vecka med, det är såå härligt! I morrn blir första natten med jour, hoppas det går bra! Och att jag får rycka ut mitt i natten, 240% kval är inte helt fel ^^,
I morrn bitti åker vi till Fålasjö en sväng iaf, skoteråkning står överst för Liam, och såklart vara med "moppa"! Blir nog middag där innan vi vänder hem, ska juh börja kl 21:15 så då måste vi vara åter.
Nu ska jag dra med mig maken och kika på en film i sängen, lyckats klämt in en tv där bara för att ha när man känner sig kulen eller bara vill ligga under täcket och glo på film!
Första dagen avklarad på nya (gamla) jobbet! Gick bra och det var sig rätt likt, tyvärr har det varslats där med så många finns inte kvar och stället var verkligen tomt på "brukare" eller vad det kallas för. Trist för det är verkligen ett superställe!
Jag var iaf helt färdig redan i morse när jag klev upp, lillan har sovit oroligt så jag har nog som mest fått 2 timmars sömn inatt, inte kul vill jag lova! Dessutom har jag världens träningsvärk på det, inte så konstigt med allt man gjort senaste dagarna, men efter prommisen dit i morse hade det släppt så att jobba gick kanon. Efter däremot har jag varit som en stel gammal tant! Kan knappt sätta mig utan att det gör ont. Självklart var man dum nog att ta med ungarna till vår idrottshall och härja, men det var roligt det med, Liam´s ögon skimrade när han kom in i den stooora hallen, han var överlycklig! Och lillan hade kul hon me, mkt yta att röra sig på ^^,
Nu sover de små, vi har fått undan middagsdisk, hängt en tvätt, kastat i en till och nu ska jag blogga färdigt för dagen, glo på tv & SOVA!!! Skulle nog kunna somna nu men lägga sig så här tidigt det går väl inte haha ^^,
Fick förfrågan om att jobba i morrn med mellan 7-13 ev längre och såklart tackade jag JA! Så nu vet ni vad jag gör i morrn!
Idag hängde jag då på syster för att träffa lille vovvsingen Hugo! Hur söt som helst, som ni själva kan se ovan! Busig kille med mkt temperament! Blir skoj när dom får hem honom, men ännu mer när Liam får träffa´n för första gången. Jag tror faktiskt att lilla Hugo kommer vara "the man" När det gäller hundar är Liam liite reserverad, tur det! ^^,
Annars har det inte skett mkt idag, sökt lite jobb osv. Gick som vanligt (kanske tjatigt nu...) en timmes prommis med syster, sen kom bror & joinade maken & mig med ett aerobicspass! Herregud vilken träningsvärk jag har idag, kan knappt sitta för arslet värker, resa mig just nu...? nä det provar jag inte haha. Men självklart riktigt härligt!
I morrn ska jag till Måviken & jobba, roligt! Men faan jag är nog liite nervös det var ju ett tag sedan, men roligt kommer det nog bli om jag inte har så jäkla träningsvärk förstås haha. Efter jag slutat vid 13 så ska jag möta upp mannen & barnen +bror vid vår idrottshall som har öppet hus under sportlovet, härligt att busa lite med barnen.
Känner mig rätt nöjd med mig själv idag! Tog först en prommis med syster & bror nu på kvällskvisten, när jag kom hem med bror så drog maken igång ett fitnessprogram till TV:n där vi körde, typ aerobic i 45 min(!) Svettigt men ack så skönt! Nu återstår bara att denna trend håller i sig, men jag känner mig taggad!
Dagen har annars varit lugn, vi kikade på Madagaskar 2 i HD format på nya Tv:n, vilken bild, verkligen filmkänsla! Sen kom syster yster på besök, snodde ihop lite chokladbollar & så kaffe till det, trevligt trevlig! Du får gärna komma oftare, det är aldrig fel att snacka lite skit vettu! ^^,
I morrn kommer hon igen, då ska vi ju kika på bebis Hugo, en liiten Jack Russel valp som snart blir deras, roligt!
Fick ett ryck efter maten och tog en prommis med syster! Härligt ^^, Sen fick jag ytterliggare ett ryck och klev på orbin, trampade iofs bara 15 min men det känns ska ni veta! Efter det blev det några situps, hantlar & armhävningar haha flåsade som en gris efteråt, men skönt var det! Måste skärpa mig nu! Och en gång är väl bättre än ingen iaf! ^^,
Nu ska vi glo på en film innan läggdags, skönt att varva ner när ungarna sover! I morrn är det dammsugning som gäller, det och söka lite jobb tänkte jag, sen kommer lillasyster på besök, alltid roligt! På tis tar hon med mig till Hugo, hundvalpen dom snart kommer få hem, blir spännande och se om han inte är en Kiiita ist som Liam säger haha!
Vad fort det går, vet att jag säger det ofta men det kan inte hjälpas! Min, eller vår kanske jag ska säga lilla lilla BEBIS tjej fyller 1 år nästa Söndag, det senaste året har gått i ljusets hastighet och från att varit en liten hjälplös tös som helst låg och snuttade på tutten, så är hon nu en bestämd dam som verkligen vet vad hon vill! Hon & Liam är det bästa som hänt oss, man kan inte önska bättre ungar än vi fått! Trots att jag från gravidtetens start med Alicia haft en känsla om att det skulle vara en tjej så hade mitt undermedvetna bestämt att det skulle vara en pojke, inte skulle jag vara välsignad och få båda en pojke OCH en tös! Nä jag ver helt klart en pojkmamma, och intalades med att det VAR en pojke som låg där inne och mös. När dagen D kom och hon hade plockats ut med K-snitt så kunde jag inte för mitt liv fatta att det var en TJEJ! Det toh mig några dagar för det att sjunka in, svårt att förklara men man är ju i sitt eget lyckorus alldeles efter förlossningen och var bara så mäktigt för mig att få en liten tösabit!
Och nu är hon snart stora damen, inskolning på dagis kommer väl kort därefter, nästan så man blir sugen på en tredje! Men nä, den karamellen vill jag suga på ett tag till, sen vill jag hinna njuta av mina fantastiska barn, och för att inte glömma min underbara man! <3>
*Med lillan i magen, i början på feb förra året! Oj oj vad stor man var ^^,*
