Liam har verkligen gått mig på nerverna idag, så fort man kollar bort gör han nått hyss, så fort Alicia är i närheten ska det tjivas, så fort hon somnar är operation -väckalillasyster igång.
Nu sitter han i time out, och jag andas ut, räknar till 10 och så börjar vi om igen och igen och igen. Ser fram emot att maken kommer hem och avlastar lite, de dagar lilleman inte är på dagis är han omöjlig. Puh!
Vi har inte gjort nått alls idag, har kännt mig som en urvriden disktrasa och har varken lust eller ork till nått. Men såna dagar får man väl ha med, eller hur?
I morgon bitti ska vi iaf iväg till Ö-vik, igen! Jäkla mkt farande fram & tillbaka numer känner jag, men denna gång ska maken på en till intervju och jag hoppas hoppas hoppas att vi får positiva besked i morrn. Idag är hans sista dag på Cablage så det måste bara gå vägen!
Ikväll blir det som vanligt en prommis med syster yster, träffade på en tjejkompis igår kväll på vår prommis så vi har bokat dejt till kvällens promenad.
Kanske man ska hämta huliganen från sin time out nu då, det har garanterat gått mer än 2 min som han får sitta? Kanske han somnat det är väldans tyst här?
1 kommentar:
OJ vad jag känner igen mig i det du skriver,,,, Gustav brukar klättra på väggarna utan dagis! Man blir helt galen. Testar och prövar gränserna hela tiden...
Känns som om batterierna aldrig fylls på utan bara töms....
Men på någotvis klarar man det, men man skulle bara vilja krypa under täcket och sova i flera timmar !
KRAM!
Skicka en kommentar