Slut på ammandet. :(

Usch det tar verkligen emot att slutat amma, gråter nästan bara jag tänker på det. Men det var dags, eller egentligen inte men för _min_ skull. Jag har sedan tonåren lidit av psoriasis, nått som jag behandlat och haft ganska kontrollerat fram tills vi flyttade till Örebro. Då slutade all behandling osv, sen kom Liam och han ammades då ville jag inte riskera att han skulle ta skada. Ammade honom till han var 13-14 månader och när han var 15 månader var jag gravid igen med lillasyster. Så egentligen har det inte funnits möjlighet att behandla utan att sluta amma lillasyster, vilket jag nu gjorde i fre. Känns så jävla själviskt och ego men samtidigt måste jag tänka på mig själv.

Har alltid mått skit över min pso. Visar mig inte i kortärmat eller kjol osv...ens för släkten så dåligt har jag mått över det, och gör fortfarande, och såklart har den blivit sämre, så pass att känner att gör jag inget nu så kommer jag faan stänga in mig, avskärma mig helt. Så idag var jag till VC för att få en remiss till S-vall, hudkliniken. Men det fick jag inte, ska börja med massa slavor/krämer osv men blir det inte bättre ska ringa och han ordnar remiss. Köpte två salvor á 180 GRAM tillsammans, ja det kalaset gick loss på 910kr! Faan varför ska man bli sparkad på när man redan ligger ner? Ok, vi har ett högkostnadsskydd så efter 1800kr får jag gratis ett år, så ett uttag till och saken är biff, känns iaf som en liten tröst för billigt var det inte. Och tydligen är det så att efter 900kr får man 50%, efter 1400 får man 75% så det kändes ännu bättre!

Nu hoppas jag bara att dessa kletiga salvor biter på mig och att jag får det under kontroll igen, jag vill må bra med mig själv inte skämmas varje dag för den jag är eller känna att jag får folk att bli äcklade om jag har kortärmat (Ok, så farligt har jag inte men ibland tänker man så)....

Nu börjar jag gråta med....skönt med en confession iaf.